Husets historia
Byggnaden uppfördes som biskopshus mellan 1840-45 efter ritningar av professor Axel Nyström. Arkitekturen i medeltida rundbågestil präglas av ordning i Karl Friedrich Schinkels anda. År 1848 bytte kyrkan huset mot universitetets nybyggnad i Sandgatans norra blickfång. Institutionerna för zoologi, kemi och fysik flyttade in. År 1917 genomgick byggnaden en omfattande nyrenovering under ledning av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin och Historiska museet och institutionen för arkeologi flyttade in.
Tack vare det goda samarbetet mellan arkeologiprofessorn Otto Rydbeck och Wåhlin blev museet ett av tidens mest moderna när det öppnade år 1918. Sedan domkapitlets nybyggnad 1931 är huset förbundet i öster med en gångbro, även den uppförd av Theodor Wåhlin. December 2005 återställdes huvudentrén mot Krafts torg. Byggnaden är sedan 1994 statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens Fastighetsverk.
